Nationella proven – en fortbildningsmöjlighet.

I år ska alla svensklärare på 7-9 vara med och bedöma de muntliga nationella proven i svenska. Efter diskussioner förra våren bestämde vi oss för att alla svensklärare ska hjälpas åt med bedömningen av NP varje år oavsett om man undervisar i år 9 eller ej. Jag vet att det ser väldigt olika ut på skolor runt om i Sverige. En del har hjälpts åt i ämneslaget i många år, andra kör uppdelat och enskilt. Personligen har jag lobbat för gemensamt ansvar ett tag. Det finns mycket att vinna på att hjälpas åt:

– Sambedömning främjar den kollegiala diskussionen och bidrar till en mer rättsäker bedömning.
– Tidsvinst i och med att vi kan genomföra det muntliga provet på en dag istället för två.
– Tidsvinst gällande bedömningen, stor skillnad om två bedömer 125 elever eller om vi alla sex hjälps åt.
– Att sätta sig in i NP varje år bidrar till att varje enskild lärare aktualiserar kvaliteter och nivåer.

Dessutom är det ju mycket roligare! Jag undervisar inte alls i år 9 i år men jag ser verkligen fram emot att få vara med och lyssna på diskussionerna. OCH har jag fått den bästa rollen: jag ska gå runt bland de olika grupperna och vara medbedömare. Ska bli fantastiskt spännande och kul att få sambedöma med de andra.

Det pratas ofta om vinningen med centralt rättade NP och visst, det hade frigjort mycket tid för oss lärare samtidigt som bedömningen (kanske) hade blivit mer rättvis. Vad man inte tänker på är att NP kan vara till stor nytta för oss lärare om vi får möjligheten att jobba tillsammans med planering, genomförande och bedömning. Flera på min arbetsplats skulle hålla med mig när jag säger att de nationella proven och diskussionerna som följer med dessa är den bästa fortbildningen.

Smolket i bägaren är tiden. Den lilla extra tid som vi får lägga på bedömningen räcker inte på långa vägar, speciellt inte när det gäller svenskämnet. Vid en mätning jag gjorde för något år sedan tog det runt 26 timmar att bedöma 30 elevers NP i svenska. Om man inte får tid avsatt för detta är det en enorm arbetsbörda under vårterminen eftersom övrig undervisning samt medföljande planering och bedömning fortgår ”som vanligt”. NP läggs uppå det övriga arbetet. Visst, man kan ju planera så att man har mindre att göra under några veckor medan man sysslar med NP men vad som händer är bara att bedömning flyttas fram och läggs på hög. Lösningen är att frigöra tid för oss lärare att samverka – med hjälp av det statsbidrag som kommunen får för just detta ändamål (Är dock pengar som försvinner in i det kommunala svarta hålet. Men det är en annan historia…).

Nåja. Jag ser i alla fall fram emot att träffa niorna på onsdag. Jag ser fram emot att diskutera bedömning med mina kollegor. Ja, jag ser faktiskt fram emot de nationella proven. 🙂

/Hanna

Warm-up: ett kul sätt att starta lektionen.

Sedan något år tillbaka använder jag mig av Warm-up i engelskan. Ambitionen är att starta varje lektion med warm-up, men jag kan ärligt erkänna att jag inte alltid lyckas med detta. (Vem lyckas med att vara 100% konsekvent egentligen?)

Warm-up innebär att lektionen inleds med att eleverna två och två får ett ämne att diskutera kort (ca 2-3 minuter). Det kan vara att beskriva något (My favourite movie), berätta om något man gjort eller tänker göra i framtiden (Something I really like to do in the future) eller att argumentera för sin åsikt (If you could pick only one: friends or money?). Det finns inget krav på någon redovisning efter samtalet, och det är medvetet från min sida. Warm-up ska vara ett sätt att komma igång med ”engelsktänket”, men också att på ett lättsamt och otvunget sätt regelbundet träna på sin muntliga förmåga.

Ytterligare ett syfte är att eleverna ska försöka hålla igång diskussionen tiden ut. I samband med warm-up diskuterar vi samtalsstrategier och hur man ska tänka för att utvidga ämnesbehandlingen. Att utvidga ämnet kan ju till exempel göras genom att när paret berättat klart om sin favoritfilm kan de fundera vidare på vad andra i deras ålder gillar för filmer, vad deras föräldrar tittar på, favoritskådespelare, vad som gör en film bra, och så vidare.

Jag använder mig av bestämda platser under mina lektioner och det gör att eleverna får olika samtalspartners under året.

Tar ämnena slut är det bara att göra det till en övning för klassen: Give me some new ideas for the warm-up talk. De brukar komma med nya, roliga förslag. Dessutom har jag och kollegorna på jobbet ett gemensamt dokument där vi delar våra warm-ups med varandra.  Du kan se några förslag HÄR. 

Faktum är att eleverna brukar påminna mig om warm-up om jag glömmer bort det, så jag antar att de också gillar övningen?

/Hanna

Givande samtalsövning.

Idag drog vi igång höstens första ”kurs” i svenska. Den är ett samarbete mellan svenska och SO och kommer mynna ut i en politisk debatt där eleverna får representera olika partier. Jag kommer säkerligen berätta mer om upplägget längre fram, men nu tänkte jag tipsa om en mycket användbar samtalsövning som fick vara en del av läsårets första svensklektion.

Idén fick jag ursprungligen från en utbildning som jag gick i regi av Didaktikcentrum (mycket bra!) där vi fick testa på att redovisa vår hemläxa på detta vis.

1. Eleverna sitter i grupper om tre.
2. De får olika roller: PRESENTATÖR- den som ska delge åsikter, tankar, känslor. REPORTER- den som ska hålla samtalet flytande genom att ställa utforskande, intresserade frågor. SAMMANFATTARE- den som efter samtalet sammanfattar det viktigaste i diskussionen.
3. Ge dem ett ämne, låt presentatören och reportern samtala i 2 minuter.
4. Sammanfattaren får 1 minut på sig att återberätta det viktigaste.
5. Byt roller så att alla i gruppen har fått testa samtliga positioner.

Tiderna kan naturligtvis anpassas efter ämnets svårighetsgrad.

I denna relativt enkla övning som tar ca 10 minuter att genomföra får eleverna träna på en hel del: uttrycka åsikter, resonera, motivera, ställa frågor, bygga på andras resonemang, hålla igång samtalet, lyssna aktivt, sammanfatta. Ja, egentligen det mesta som NP i svenska år 9 innehåller.

Åttorna jag hade idag gillade verkligen övningen och ville göra den fler gånger. Det som de tyckte var bra var att det var lätta ämnen att diskutera, alla i gruppen var aktiva i och med att de hade en given roll och att man fick träna på många olika saker. Vissa delar var klurigare än de andra, till exempel att hålla igång samtalet, att kunna förklara hur man menar och att komma på bra frågor. Bra, då jobbar vi vidare med det!

Länkar till min Prezi som jag använde under lektionstillfället HÄR.

/Hanna

Ta plats i talarstolen.

Vi håller på att avsluta våra argumenterande tal i årskurs 7. Eleverna har varit fantastiskt duktiga och kreativa. Att lyssna på deras tal har verkligen varit en ynnest. Jag kan se flera utav dem som jurister, lärare, politiker i framtiden. Ämnen som behandlats är bland annat:

-De är viktigt att äta frukost varje dag.
-Cheerleading är en sport.
-Inför gratis kollektivtrafik i Borås.
-Börja inte röka.
-Fler fritidsaktiviteter till ungdomar i kommunen.

Att hålla ett argumenterande tal med tes, argument, motargument, lösning/konsekvens innehållande retoriska figurer och rätt så formellt språk är en utmaning för elever i år 7. I höstas hävdade en förälder till klassen som arbetade med uppgiften då att uppgiften var för svår för en 13-åring, men jag envisades och menade på att med rätt stöd och input så kan en elev i år 7 visst klara av en sådan här utmaning. Och med facit på hand hade jag rätt. Jag har sällan hört så fina tal och alla har klarat av det med bravur. Dessutom, när jag utvärderade arbetet med klassen ansåg 100% av eleverna att svårighetsnivån var lagom. Det säger ju en del.

Jag har läst en del om #talasomted och blir väldigt inspirerad av det arbetssättet. (Du kan läsa mer HÄR.) Det kommer att bli mitt nästa steg, nästa termin, att låta eleverna framträda inför en större publik. Det är ju synd att inte fler får höra dessa fantastiska ungdomar.

Jag frågade klassen igår om någon kunde tänka sig att hålla sitt tal på föräldramötet om några veckor och glädjande nog räckte flera upp handen. Kul att få visa upp det arbete som vi är stolta över!

/Hanna

Läsutveckling på högstadiet.

Här kan du läsa en artikel om mig och läsutveckling som gjordes av PedagogBorås i veckan.

Lycklig!

Min ena klass redovisade argumenterande tal idag och det var det bästa jag varit med om på länge! Jag blir så lycklig över att se eleverna klara av utmanande uppgifter på ett galant sätt. Nu kan jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna. Jag älskar mitt jobb! ❤

/Hanna

Att arbeta språkutvecklande i ALLA ämnen.

Att utveckla elevernas språket är naturligtvis inte enbart svensklärarnas uppgift. Alla lärare är ju svensklärare som bekant. Borås Stads lässatsning, som egentligen är en språksatsning, har som syfte att ge alla lärare en fördjupad insikt och kunskap om språkets betydelse för lärandet i alla ämnen. Satsningen innebär också att lärare får fler verktyg så att de kan stötta eleverna i deras utveckling av läsförståelsen. Monica Reichenberg, Elisabeth Arnbak och Britta Stensson har skrivit några av de texter som vi får läsa och diskutera i och med denna satsning.

Dagens träff, som leddes av Borås Stads särskilda läsutvecklare, behandlade bland annat hur man kan aktivera elevernas förförståelse. Detta kan t.ex. göras genom att göra kopplingar till texten som man arbetar med: text-till-själv-koppling, text-till-text-koppling eller text-till-världen-koppling. Som lärare behöver man modellera detta så att eleverna ser hur de själva sen kan utveckla sin förståelse. Ja, visa med hjälp av exempel helt enkelt.

Det här med att koppla ihop det man läst med egna åsikter, tankar och funderingar, eller att jämföra med annat man sett, läst eller hört, det hoppas och tror jag att de flesta svensklärare  (och andra lärare) har arbetat med förut. Men en gemensam, uttalad metod förenklar ju processen för eleverna. Om vi pedagoger använder samma ord och begrepp borde det ju rimligtvis går fortare och lättare för eleverna att lära sig? Kan knappt vänta med att testa detta vid nästa läsperiod!

Vi började också att diskutera ”Det viktiga samtalet”. På vilket sätt finns samtal med i respektive ämnes kursplan? Hur arbetar vi med samtal?

Jag använder ofta samtal i undervisningen. Det går ju inte riktigt att undvika när man undervisar i språk… Parsamtal, grupp, tvärgrupp, modellerat gruppsamtal, helklass, osv. Sedan Lgr11 infördes har jag absolut förbättrat mitt sätt att arbeta med samtal och diskussioner, ”tajtat upp” det hela liksom. Vi diskuterar samtalsstrategier på ett mycket mer explicit sätt- vilka problem kan uppstå i en diskussion och vad kan man göra för att lösa dessa? Eleverna får fundera själva över detta och sedan tar vi upp det i klassen. Skriver upp användbara fraser/meningar som man kan använda i samtalen (t.ex. för att hålla igång samtalet: Håller du med? Vad tycker du?) Ibland kör vi övningssamtal där jag kan gå in och bryta och visa (modellera) hur de ska utveckla diskussionerna.

Jag hoppas att de av mina kollegor som ännu inte arbetat så mycket med samtal som undervisningsform fick några nya idéer till sin undervisning under dagens träff. Det är kul, och viktigt med samtal! Eller hur?!

/Hanna

Att arbeta med respons – att blicka framåt

Responsarbetet är centralt i min undervisning. Det är också något som jag har förbättrat och utvecklat avsevärt de senaste tre åren. Mina husgudar har under den processen varit Dylan William, Christian Lundahl och Anders Jönsson. Det formativa synsätten ger finfina resultat!

MIna sjuor har nu gjort sin första muntliga framställning. De fick välja mellan hyllningstal, tacktal eller festtal. Talet skulle vara en minut. Det jag la mest fokus på vid detta första tillfälle var: 1 – att våga stå framför en grupp, 2 – inledning och avslutning. När vi skriver brukar jag ofta skapa en mall eller stödstruktur (som bl.a. Svanelid talar om) i form av rutor. I detta fallet då en ruta för vardera inledning, huvudtext och avslutning. Mallen har de i sin första planering av texten. Jag visade också klassen vilka aspekter som ingår i bedömningen, dvs. en konkretisering av kunskapskraven. Detta visar jag i matrisform. Denna matris kan de ha med sig i processen som en slags ”checklista”.

Inför redovisningen var det febril aktivitet. Jag valde att inte fokusera på kamratrespons den här gången men uppmanade ändå till att de provredovisade för varandra. Vilket de flesta gjorde! När de sedan redovisade (inget krav att göra det inför hela klassen, men alla utom en gjorde det) hade jag till varje talare utsett en elev i klassen som skulle lyssna och titta extra uppmärksamt och efteråt berätta för talaren vad den gjort bra och dessutom ge ett tips. Syftet vid denna första redovisning var som sagt bland annat att våga, både att tala inför andra och att ge muntlig feedback till någon. Av mig fick de en skriftlig bedömning i form av den konkretiserade matrisen jag nämnde ovan.

Nästa steg är att hålla ett tvåminuterstal som ska vara ett argumenterande tal. Nu är det fokus på argument, struktur och språk. Vi har naturligtvis pratat om argumentation, sett film, kört dilemmaövningar i grupp och pratat om olika slags argument, osv. Till sin hjälp har de nu en ny mall (något förenklad klassisk struktur med inledning, tes, tre argument, motargument och lösning/avslut) samt sin bedömning av det första talet så att de vet vad de ska tänka på. Här är vi just precis nu.

Eleverna ska skriva sina tal och öva. Sedan ska de filma sitt framförande via Quicktime. Filmerna ska de använda för att ge varandra kamratrespons. Det kommer då bli ett par aspekter som de kommer att fokusera på. Sen blir det bearbetning och framförande. Eleverna har själva varit med och diskuterat fram hur mycket tid de behöver för att lyckas med uppgiften (det är för övrigt något jag nästan alltid gör).

Nu när jag skrivit ner allt detta inser jag hur mycket vi egentligen har hunnit med. Men vad jag också insåg idag, mitt under lektionen, är att eleverna arbetar med en ganska komplicerad uppgift för att vara i år 7. Och det funkar! Det var nästan rysvarning på lektionen idag. Eleverna samarbetar, använder begrepp på rätt sätt, ställer fantastiska frågor och är allmänt pigga och glada. Man blir lycklig!

Men för att återgå till det här med respons. Matrisen de fick efter första talet används av eleverna och den är viktig för dem. ”Jag behöver ha den för jag vill se vad jag ska utveckla”, som en elev så idag. Förut brukade jag ge eleverna en rätt så utvecklad kommentar vid slutet av projektet. Men vad hjälper det att få en kommentar i stil med ”tänk på att variera ditt ordförråd och tänk på ha en tydligare avslutning” när man inte har en chans att rätta till det? Nu får de respons mitt i processen som de kan använda direkt i en ny uppgift. Det är väl feedforward?

/Hanna