#AfkVarberg14 – ett värdigt avslut!

Läsåret fick verkligen ett värdigt avslut i och med att jag hängde på Skolsmedjan i deras unconference om lärande organisation. Två dagar i soliga Varberg tillsammans med 150 andra utvecklingsintresserade lärare, specialpedagoger, rektorer, politiker och andra allmänt intresserade av det givna temat fick knyta ihop vårterminen. Innan jag slår igen porten till läsåret 13/14 så tänker jag att det nog är smart att samla ihop tankarna efter många timmars intensivt diskuterande, reflekterande och lyssnande. Om inte annat så för att jag själv ska komma ihåg alla ”braigheter” som sades av föreläsarna. Så, en kort summering av det jag tar med mig från dagarna i Varberg följer nedan (man kan också läsa sig igenom det intensiva Twitterflödet från dagarna via #afkvarberg14):

  • “Det är bara det som man gör som blir gjort.” Bara prat bidrar inte till utveckling. (Ylva Källman)
  • “Vänj dig vid kaos och oordning.” Detta är naturligt i en lärande, utvecklande organisation. Vad man behöver lära sig att hantera ångesten och frustrationen som kan infinna sig. (Ylva Källman)
  • ”Jobbar ni ihop eller bara samtidigt?” (Ylva Källman) Något att fundera på tillsammans med sina kollegor?
  • Man behöver lära av varandra och ge varandra feedback. Men för att ge feedback behöver förtroendet mellan kollegor vara bra, så bygg förtroendekapital. Det kan t.ex. göras genom att se bra saker som andra gör, då är det lättare att ge kritik senare. (Ylva Källman)
  • Att tänka på utveckling som ”myrkolonioptimering”. En myra ger sig iväg från stacken och hittar något gott och tar med sig fler och fler myrkompisar till gottestället. Till slut blir det till en stig, som i sin tur växer till en stor stig – utveckling har skett. (Christian Jerhov)
  • “Att lyckas i skolan är en ung människas viktigaste skyddsfaktor”.  (Per Kornhall) Om vikten av att klara av 9:an och vilka dåliga odds en elev som inte går ur grundskolan har till att leva ett fullgott liv. Nedslående, men oerhört viktigt att kämpa för varenda unge vi har!
  • “En bra fortbildning är den som skapar en skillnad för de elever du har.” (Per Kornhall citerar Helene Timperley)
  • Vad som är viktigt för att skolutveckling ska kunna ske: 1)Låg nivå av rädsla 2)Se till att ha mycket information 3) Erkänn problemen. (Per Kornhall citerar Ray Rist)
  • ”Lärare som inte lär sig genom annat sätt än genom trial and error är en belastning för sina elever.” (Per Kornhall)
  • ”The ones who do are the ones that decides.” (Måns Adler)

Måns Adler avslutade sin föreläsning med att säga att människan lär sig i grupp. Och det är ju så det är. Att få möjligheten att sitta ner tillsammans med andra och ”provtänka”, som någon klok person sa i Varberg, ger ju väldigt mycket. Det är svårt att utvecklas ensam utan en kontext, sammanhang. Vi behöver varandra.

HÄR finns den Padlet som fungerade som anslagstavla under (och även efter) AFK.

Nu får sommaren ta fart på riktigt och skoltankarna vila ett tag. Sedan ska jag fundera vidare på hur jag ska förvalta det jag tagit med mig från #afkvarberg14 så att i alla fall något sipprar ut till kollegorna på jobbet och sätter några spår i mina egna praktik. Nästa år hoppas jag att fler från Engelbrektskolan hänger med till Varberg!

Stort tack till smederna i Skolsmedjan för allt arbete som ni lagt ner för att möjliggöra möten, kommunikation och lärande!

Glad sommar!
/Hanna

 

Läsårets avslutande reflektioner.

Nu när läsåret alldeles snart är till ända och betygen är satta så är det naturligt att jag funderar lite extra på min undervisning. Vad blev riktigt bra under året som gick och vad behöver utvecklas till nästa gång? Vad tar jag med mig och vad kan kasseras? Jag summerar och tycker ändå att i stort har det varit ett rätt så lyckat läsår med flera guldstunder och ganska få riktiga bottennapp.

Nästa vecka ska klasserna få utvärdera. Många gånger har de fantastiska förslag på vad jag kan göra för att utveckla lektionerna och göra dem mer spännande och lärorika. Det är viktigt, tycker jag. Både att eleverna upplever att jag lyssnar på deras åsikter och förslag, men även att jag får ett kvitto på undervisningen.

Häromdagen frågade jag mina gamla elever som slutade 9:an förra året vilka tankar de hade om svensk- och engelskundervisningen i högstadiet (jag är med i en FB-grupp som de skapade under högstadiet så jag slängde ut frågan där). Tyckte de att de fått med sig tillräckligt från 9:an för att klara av gymnasiet? Var det något de saknade från min undervisning? Hade jag kunna göra något annorlunda?

Hälften av klassen tog sig tid att skriva några rader tillbaka. En elev skrev: ”…tänkte du kanske ville ha en inblick på vad din engelska hjälpt mig. Läste igenom lite snabbt det du skrev på klassloggen. Men engelskan har gått oerhört bra och jag har faktiskt behållit mitt B i betyg även på gymnasiet! Oerhört nöjd och tacksam över att vi haft dig som tjatat på oss om grammatiken i engelskan…”. En annan skrev så här: ”Jag märkte inte av någon skillnad mellan svårighetsgraden på svenskan/engelskan i 9:an och den jag läser nu på gymnasiet!”. Riktigt roligt att höra! 🙂

Några bra tips fick jag också: ”Jag tycker vi skulle ha mer tal/framföranden framför klassen. Det är väldigt bra med ”spontana” framträdanden som man bara får en lektion på sig att förbereda sig. Så att det inte blir en sån stor sak ut av det hela. För i gymnasiet så har vi något typ av framförande framför klassen regelbundet. Och i början var detta ganska svårt. Men i slutet av läsåret är det inte lika jobbigt längre, just för att man är van.”, ”Jag känner att det har gått bra i både svenska och engelska! Jag har varit väl förberedd  dock kände jag att ordklasser och sånt hade vi inte jobbat med tidigare. Såsom konjuktiv, adverb osv. I alla fall min nuvarande svensklärare har haft mycket prov om det”.

Det där med grammatiken kan jag verkligen ta åt mig. Jag borde ha tagit upp grammatiken mer än jag gjort.  Och nu till hösten kommer en grammatikkurs i svenskan för år 8. Tipset om muntliga framträdanden är också jättebra. Det har varit en ambition hos mig att ha korta, muntliga framföranden oftare, men jag har inte riktigt fått till det fullt ut ännu.

I engelskan har jag dock infört Warm-up, två minuters pardiskussion utifrån ett givet ämne (t.ex. ”Boys know more about computers- agree?/disagree?”, ”Describe a cosy Friday evening”) som vi börjar (nästan) varje lektion med. Vitsen med Warm-up är att komma in i engelsk-tänket, men också att bli van vid att prata med olika klasskompisar om olika ämnen. Dessutom ska de kunna hålla igång en diskussion genom att ställa frågor, komma på nya infallsvinklar och så vidare. En riktigt bra liten uppgift om jag får säga det själv. Det gäller bara att lyckas genomföra den konsekvent och inte glömma av den.

Mina före detta elevers feedback kändes väldigt bra. Jag jobbar åt rätt håll. Det mesta funkar och vissa saker kan utvecklas, precis så som jag själv tänker alltså! Jag hoppas att mina nuvarande elevers utvärderingar visar samma sak nästa vecka. Då kan jag gå på semester nöjd och belåten. 🙂

/Hanna