I år ska alla svensklärare på 7-9 vara med och bedöma de muntliga nationella proven i svenska. Efter diskussioner förra våren bestämde vi oss för att alla svensklärare ska hjälpas åt med bedömningen av NP varje år oavsett om man undervisar i år 9 eller ej. Jag vet att det ser väldigt olika ut på skolor runt om i Sverige. En del har hjälpts åt i ämneslaget i många år, andra kör uppdelat och enskilt. Personligen har jag lobbat för gemensamt ansvar ett tag. Det finns mycket att vinna på att hjälpas åt:
– Sambedömning främjar den kollegiala diskussionen och bidrar till en mer rättsäker bedömning.
– Tidsvinst i och med att vi kan genomföra det muntliga provet på en dag istället för två.
– Tidsvinst gällande bedömningen, stor skillnad om två bedömer 125 elever eller om vi alla sex hjälps åt.
– Att sätta sig in i NP varje år bidrar till att varje enskild lärare aktualiserar kvaliteter och nivåer.
Dessutom är det ju mycket roligare! Jag undervisar inte alls i år 9 i år men jag ser verkligen fram emot att få vara med och lyssna på diskussionerna. OCH har jag fått den bästa rollen: jag ska gå runt bland de olika grupperna och vara medbedömare. Ska bli fantastiskt spännande och kul att få sambedöma med de andra.
Det pratas ofta om vinningen med centralt rättade NP och visst, det hade frigjort mycket tid för oss lärare samtidigt som bedömningen (kanske) hade blivit mer rättvis. Vad man inte tänker på är att NP kan vara till stor nytta för oss lärare om vi får möjligheten att jobba tillsammans med planering, genomförande och bedömning. Flera på min arbetsplats skulle hålla med mig när jag säger att de nationella proven och diskussionerna som följer med dessa är den bästa fortbildningen.
Smolket i bägaren är tiden. Den lilla extra tid som vi får lägga på bedömningen räcker inte på långa vägar, speciellt inte när det gäller svenskämnet. Vid en mätning jag gjorde för något år sedan tog det runt 26 timmar att bedöma 30 elevers NP i svenska. Om man inte får tid avsatt för detta är det en enorm arbetsbörda under vårterminen eftersom övrig undervisning samt medföljande planering och bedömning fortgår ”som vanligt”. NP läggs uppå det övriga arbetet. Visst, man kan ju planera så att man har mindre att göra under några veckor medan man sysslar med NP men vad som händer är bara att bedömning flyttas fram och läggs på hög. Lösningen är att frigöra tid för oss lärare att samverka – med hjälp av det statsbidrag som kommunen får för just detta ändamål (Är dock pengar som försvinner in i det kommunala svarta hålet. Men det är en annan historia…).
Nåja. Jag ser i alla fall fram emot att träffa niorna på onsdag. Jag ser fram emot att diskutera bedömning med mina kollegor. Ja, jag ser faktiskt fram emot de nationella proven. 🙂
/Hanna
Hanna Fjeld 