Inspirera och inspireras – vitsen med en blogg.

Det är roligt när ens arbete blir till inspiration för andra. Läs Annki Normans inlägg om den heliga lektionen HÄR. För övrigt en mycket intressant och viktig text.

Tavelskyltarna som Annki nämner i sitt blogginlägg skrev jag om tidigare på bloggen, nämligen HÄR, och jag har i min tur blivit inspirerad av Annika Sjödahls skyltar som hon skriver om HÄR. Fint att goda exempel kan spridas så enkelt! Hade ingen av oss haft en pedagogisk blogg hade det kanske inte hänt?!

Jag vill uppmana ännu fler att skapa en egen reflektionsyta. Var och en av oss sitter ju på mängder av tips och trix som vi kan (och bör?) dela med oss av. Det behöver ju inte vara mer komplicerade saker än några enkla skyltar på vita tavlan.

Njut nu av semestern och ta tag i din blogg i augusti! 🙂

/Hanna

Göra allt med sax.

I vår läroplan står det bland annat att skolan ska ansvara för att eleven ”kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”. Alltså är det av stor vikt att vi i skolan arbetar med och kan tillhandahålla en modern och funktionell digital utrustning. På vår skola har eleverna i år 5, 6 och 9 läsplattor och år 7 och 8 datorer. Man kan ha olika åsikter om vilket som är bäst (jag föredrar absolut dator före läsplatta), men det viktigaste är att eleverna har tillgång och att det ska vara lätt och smidigt att arbeta med digitala verktyg i skolan.

När man väl kommit så pass långt att eleverna har var sitt digitalt hjälpmedel (eller i alla fall god tillgång), något som många skolor fortfarande kämpar för, är det lätt att tro att nu är allt lugnt. NU kommer lärandet verkligen ta fart! NU har vi ju datorer! Fortbildare som kommit till jobbet har fullkomligen kastat olika digitala verktyg över oss. Testa det här, denna sidan är bra, så här kan du göra… Tusentals nya appar på två minuter. Budskapet som går ut är ”ni måste använda datorn i undervisningen!”. Helst varje lektion. Allt kommer bli så mycket bättre, så mycket roligare.

Vänta lite nu. Nu ska vi göra ett tankeexperiment som jag har lånat från Catarina Player-Koro som föreläste på masterprogrammet på Högskolan i Borås i våras. Tänk om vi istället för datorer och läsplattor fick till oss att nu ska alla elever och lärare använda saxar i undervisningen. Sax är det nya verktyget. En elev – en sax. Allt vi gör i undervisningen ska göras med saxar och kanske till och med anpassas så att saxen kan användas på ett schysst och nyskapande sätt. Saxen i fokus! Du ska använda saxen i slöjden, idrotten, engelskan, hemkunskapen. Tänk nu! Hitta på ett bra sätt, den måste användas. Eleverna kommer tycka att det är jättekul! Och de kommer lära sig sååå mycket mer!

Saxexperimentet får mig att småle en smula för tanken på att ett verktyg blir viktigare än den pedagogiska idéen är lätt absurd. Om vi inte bygger vår undervisning på ett genomtänkt och vetenskapligt förankrat förhållningssätt så kommer inte datorn/saxen att spela någon roll alls. På något sätt verkar många tro att eleverna lär sig mer bara de får träna sina glosor på en sida på nätet, eller förstå mycket mer om geografi genom att använda en digital kartbok. Bara det är lustfyllt och digitalt så är det lösningen på allt. Datorn i sig kan inte göra någon skillnad om vi inte jobbar på ett pedagogiskt-didaktiskt sätt som gör skillnad.

En dator är bara just ett verktyg – ingen quick fix. Låt oss fokusera på det som verkligen gör skillnad istället för att lura oss själva att tro att den som kan servera flest appar till sina elever vinner.

/Hanna

PS. Ja, visst kan mycket effektiviseras och göras roligare (om roligheten nu är ett självändamål) med hjälp av datorer. Och ja, vissa saker är svårare att göra med papper och penna. Digital teknik är viktig, men inte viktigast! DS.

Tankar i maj.

Maj är en komplicerad tid. Sommaren är här- i princip. Det är grönt, skönt och varmt. Men som lärare hinner man inte uppleva underbara maj, tyvärr.

Maj är turbomånaden. Det är nu allting ska hända. Prov och inlämningar ska fixas, betyg matas in, nationella prov ska skrivas in, sorteras och arkiveras, nya sjuor ska träffas, niornas fest ska fixas, grillkväll med kollegorna ska genomföras, böcker ska in, salar och skåp ska städas ur. Och allt detta i 26-gradig värme (ja, det är sant, vi har mätt i vårt arbetsrum). Alla är stressade, pressade och på tårna. Det finns överhuvudtaget inget utrymme för felsteg eller oförutsedda händelser- då exploderar det. Eleverna är trötta eller uppspelta. Niorna är många fall nervösa och spända inför att sluta på sin trygga arbetsplats och gå vidare till något nytt och okänt. Ja, det är verkligen extra turboeffekt nu i slutet av vårterminen.

Samtidigt som jag räknar ner till avslutet och semestern som hägrar där borta om några veckor så kan jag inte låta bli att snegla mot hösten och det som komma skall. Jag tycker om att få börja om. När ett läsår ligger som en tom duk framför mig och jag kan få börja fylla den med innehåll. Jag tycker om att få göra nytt, både från grunden och att få använda det jag tidigare gjort med mina elever och göra det bättre.

Problemet just nu är att jag har FÖR många idéer och projekt på gång. Även om jag gärna skulle vilja genomföra dem alla så vet jag att det inte kommer att gå- jag skulle inte orka helt enkelt. Men allt måste inte bytas ut eller göras om. Vissa saker måste få ligga kvar som andningshål, vilopauser.

Ett sådant är till exempel att under några veckor arbeta i läroboken i engelska (som jag alltså använder väldigt lite i undervisningen för övrigt). Då jobbar vi traditionellt med text och glosor. Elverna får själva välja text efter svårighetsgrad men hela klassen arbetar med samma uppgifter.  Både eleverna och jag tycker att det är skönt att få jobba med denna ”enkla” uppgift: jag behöver inte vara så värst kreativ och eleverna vet precis vad de ska göra (”uppgift 1, sen uppgift 2”, osv.). I svenskan lägger jag ibland in en läsvecka där eleverna får lustläsa valfri bok. Då har jag chans att komma ikapp med bedömning och planering. Ett hett tips om du undervisar i samma ämnen som jag.

Men innan jag börjar skissa för mycket på de nya uppgifter jag skulle vilja sätta i verket nästa år (till exempel talasomTED, Spoken Word, Brev till samhället, bokprojekt à la Sandgärdskolan) så behöver jag överleva de resterande dagarna, avrunda och sedan vila upp mig ordentligt. Först då orkar jag leverera ett helt läsår.

/Hanna