Föräldramötet – ett möte med mervärde?

Föräldramötet. Hur gör man det till ett effektiv och givande möte mellan skola, pedagoger och föräldrar? Hur får man föräldrarna att gå ifrån mötet med nya idéer och tankar, lite klokare, lite mer intresserade av skolan och det vi gör där? Och framför allt: hur får man föräldrarna att ta sig tid att komma överhuvudtaget?

Om vi börjar med den sista frågan så verkar det som om de flesta skolor har samma problem: alltför få föräldrar dyker upp på föräldramötet. Det verkar som om trenden är att ju yngre barnen är desto fler föräldrar kommer på föräldramötena. Första mötet inför högstadiet i år 6 är det nästan mangrann uppslutning, medan i år 9 sitter det kanske 9-10 stycken i bänkarna.

Vad är det som gör att det är mindre intressant att veta vad ens 15-åring möter i skolan än vad ens 7-åring har byggt på någon temadag? Tänker man kanske att jag har ju varit med på så många möten nu. Jag vet vad det kommer att handla om? Eller, min tonåring är så stor nu, jag behöver inte ha koll på skolan längre? Oavsett så är signalerna föräldrarna sänder om de vid varje tillfälle uteblir från mötena att skolan inte är viktig – eller intressant. Kanske borde det vara som viktigast att gå på mötena i högstadiet då ungdomarna så sakteliga vill klippa navelsträngen, tycker föräldrarna lägger sig i och vill vara i fred? Det är kanske då det är som viktigast att ha koll på vad som händer i skolan så att man kan backa upp sin unge?

Visst, det är föräldrarnas ansvar att ta sig till mötena men det åligger oss i skolan att skapa förutsättningarna för ett givande möte. Vi måste fundera över vilket syfte vi tycker att mötena ska ha. Vi måste göra dem intressanta och förse dem med ett mervärde: det ska vara spännande att gå till föräldramötet! Tänk om föräldrarna till våra elever skulle se fram emot terminens föräldramöte istället för att se det (i värsta fall) som ett nödvändigt ont. Hur kan vi komma dit?

Följande tips har jag att komma med för att skapa ett givande möte:

1. Utlys föräldramötet i god tid. Respektera att alla behöver tid att planera in aktiviteter i sin vardag. Denna enkla lilla punkt har jag tyvärr misslyckats med flera gånger 😦
2. Information som ska delges kan oftast delges digitalt. Använd inte den dyrbara gemensamma tiden till att informera. Det är slöseri.
3. Håll tiden. Börja och, framför allt, avsluta enligt planen. Återigen, respektera allas (inklusive din egen) tid.
4. När du diskuterar styrdokument, kursplaner, betyg, och så vidare, gör det konkret för föräldrarna genom att låta eleverna visa upp vad de har åstadkommit och utgå sedan från detta. Mina elever har t.ex. visat serier och filmer och hållit argumenterande tal. Andra exempel från min arbetsplats är att visa upp solstolar komponerade under slöjdtid eller broar byggda under tekniklektionerna. Jag älskar att prata om BFL, betyg, betygssystem, matriser och mina ämnen men jag tror faktiskt inte att föräldrarna är lika intresserade av att lyssna på alla detaljer. Kort, koncist, konkret ska det vara.
5. Ett alternativ är att hålla ett event, till exempel en vernissage, där eleverna visar upp sitt arbete och du själv kan mingla runt med föräldrarna. Den informella miljön gör att fler frågor dyker upp från föräldrarna. Sedan kan man avsluta eventet med ett kortare föräldramöte. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar kommer till tillställningen och majoriteten stannar även på mötet efteråt.
6. Låt det finnas utrymme för föräldrarna att få prata om sådant som är aktuellt för deras barn just då. Det kan vara skönt att få prata med andra i samma situation och höra deras åsikter. Det kan kanske handla om hur mycket skärmtid man bör tillåta i år 7 eller läggtider. En del anser nog att den här typen av diskussioner inte ska vara skolans ansvar att initiera och jag håller delvis med. Vi är ju inga föräldracoacher. Men om föräldrarna i en klass lär känna varandra så kan de kanske också känna stöd från varandra i de diskussioner som ofrånkomligt uppstår i ett tonårshem. Trygga, tydliga föräldrar borde förhoppningsvis generera trygga barn och ungdomar. Och det vinner vi ju alla på.

Men riktigt bra föräldramöten blir det bara om det är en prioriterad skolutvecklingsfråga. Jag tror att varje skola behöver lägga upp en strategisk plan för vad som ska tas upp/diskuteras vid varje möte så att alla föräldrar, oavsett i vilken klass deras barn går, kan ta del av samma innehåll. Detta är också en trygghet för oss pedagoger, att det finns en genomtänkt tanke och en riktning för våra möten. Varje enskild lärare (arbetslag) ska inte behöva uppfinna hjulet varje termin. Då tror jag att risken är stor att mötet kan bli både innehållslöst och ineffektivt. ”Har vi inga punkter? Vi måste ha punkter! Låt oss hitta på något att prata om!”

Spännande möten med föräldrar som handlar om skola, lärande och våra barn och ungdomar – hur får vi till det? Det är väl ändå inte ett mission impossible?! Jag är väldigt intresserad av hur ni andra gör på era skolor för att få till riktigt bra möten. Dela gärna med er av era bästa föräldramötestips! Själv har jag en outvecklad idé om IKT-workshops som jag gärna vill utveckla framöver…

/Hanna